Livet är inte rättvist, och på sätt och vis måste man klara av att hantera det med. För några dagar sedan tittade jag mig omkring i mitt rum och såg saker på mina hyllor som jag glömt bort att jag fått från mina vänner. Jag antar att jag bara varit besviken den senaste tiden och haft högre förväntningar på allting än vad jag borde haft. Men samtidigt är det så svårt när man vet att det finns så underbara människor i närheten av en, men att man inte riktigt får ta del av det på det sättet man skulle vilja. Jag har hanterat allting på fel sätt. Självklart vill jag ställa folk mot väggen som beter sig på ett sätt jag inte förstår, bara för att kunna förstå dem. Men jag tror många uppfattar det annorlunda.

Jag vill inte bortförklara något, eller rättfärdiga det jag sagt. Snarare säga förlåt om jag trampat någon på tårna. Jag vet att många inte säger när de blivit sårad, vilket jag nog fick ett lite större perspektiv på i helgen.

I´m here whenever you need me,
and if you don't, that's fine too.

Helgen har gått ruggigt fort och jag har njutit och tagit vara på tiden ganska så mycket.

I fredags var jag på stan en sväng med Sofia (som är hemma från Sthlm över helgen) och Carro of course. Blev inte speciellt mycket av den färden men ett par örhängen och ett par bruna leggings slank i alla fall med hem. Senare på kvällen var det partey som stod på schemat och även om jag inte var sådär hundraprocentigt på G (snarare 0.01 procentig) så var det för min del en ganska okej kväll.

Sen igår tog jag och Roger det lugnt och gick på stan en sväng, bytte mina leggings som det blev hål i (det ska vara osagt om det var mitt fel eller om de var trasiga från början). Sedan for vi hem till honom och tittade på tv om en gubbe som ville bevisa att newage och astrologi var rena bullshittet och att vetenskapen var så himla bra. Intressant var det och jag höll med om en del, men en hel del saker var han helt ute och cyklade med. Han tyckte att vi bryr oss för mycket om vad vi känner och tyckte att vi borde se på allting mer logiskt. Jag säger bara en sak.

Den som inte lyssnar till sina känslor och väljer sina val efter dem, de har inge själ!!

Självklart trodde väl inte han på sånt heller.

Sen på kvällen for vi på bio och såg 10 000 BC, en riktigt bra film faktiskt. Blev positivt överraskad åtminstone. Efter det hade vi inget att göra så vi for hem till syrrans kompis där de hade tjejkväll (kanske inte det bästa stället för R att vara på) och spelade något spel. Det var kul tyckte jag, fast nog märker man att de är små alltid, haha. Sen blev det kvällsfika och Lost här hemma.


Idag har jag tränat och badat och bastat i ångbastun på Helex och nu ska jag väl skriva packningslista och städa mitt rum. Vi far om två dagar, TVÅ DAGAR. Jag förstår det inte än :)

Idag har skolan tagit upp en hel del av min tid. Tog mig upp sju på morgon för att fara iväg dit, men insåg ganska snabbt att lektionen inte började förrän halv nio så den uppstigningen blev bara dubbelt så jobbig. Sen allt slask gör ju inte det hela så mycket bättre. I korridoren mötte jag en gammal klasskamrat och att lyssna på henne gjorde mig bara mer säker på att jag egentligen inte alls vill plugga. Jag förstår inte hur man kan välja skola framför arbete?

Sedan for jag hem till R igen och somnade någon timma till. Vi lekte med hunden och sedan var det bara att fara iväg till skolan igen för en till meningslös lektion (Nu slipper jag den på tre veckor i alla fall). Sedan for jag iväg på kvantum och köpte lite smått och gott till R och sedan hem till honom igen för att äta lite mat och smaka på hans muffins som han stått och gjort i brist på något att göra. Ibland är han för söt. Men nu känner jag mig fet och äcklig och borde nog fara och springa några kilometer. Får se hur det blir med den saken för duschen hägrar ganska rejält just nu. Men vem säger att man inte kan få båda?

Känner mig helt trött i huvudet och i natt har jag mått illa. Trodde jag höll på att bli sjuk, men förhoppnigsvis slipper jag det!!

Jag har sedan länge försökt sluta att beskylla människor runt omkring mig och istället gå tillbaka till mig själv och se vad det är jag gör för fel. Om det faktiskt inte är så att det är jag som borde ändra på mitt tankesätt. Jag har haft svårt att skilja dessa åt och just nu sitter jag och tar emot allting som slängs åt mitt håll och försöker förbättra min sida av det hela. Men var går gränsen?

Som jag nämnde till C igår så sa jag att nog mycket består av avundsjuka när det kommer till allt som har med vänskap att göra, eftersom jag saknar det en hel del. Men på ett sätt så har den avundsjukan övergått i att känna att vänner som slutat ge vänskap och gemenskap känns mindre lockande. Så avundsjukan kanske inte är helt obefogad eftersom det tydligen verkar vara skillnad på mig och alla andra. Var försvann dagarna då man kunde vara fler än två? Var försvann allting? Ibland är jag rädd att ingenting försvann och att det aldrig fanns där.

Hur mycket blogg jag än skriver, eller hur många man än pratar med över internet saknar jag att ge och dela med mig av mig själv till andra när de sitter mitt emot. Även om jag inte är den personen som pratar i första taget. Jag saknar att umgås med människor som gör mig glad.

We shared friendship.
I took friend and you took ship,
and then you sailed away.

Nu är jag uppe och jag vet inte riktigt varför. Sängen var så skön och jag är alldels trött. Har ångest och panik över alla skolgrejer, trodde jag skulle fixa det lätt men vet i alla fall att det inte kommer bli några fina betyg direkt. Om jag ens klarar kurserna för jag orkar inte göra uppgifterna. Blir väl att försöka lite grann idag i alla fall.

Sen blir det träning såklart och One tree hill kanske om jag får ordning på datorn.

God morgon

Måndag. Ja det var väl meningen att jag skulle varit i skolan idag, men så blev det inte. Roger tog med mig till gymet istället, vilket jag ändå hade besökt i vilket fall som helst. Men nu har jag nytt träningsschema och ska försöka komma igång med det den här veckan.

Efter det träningspasset var jag helt slut i hela kroppen och somnade i Rogers säng med honom brevid. Och snart får jag mat som han lagat. Kycklingwok med nudlar. Sounds good to me anyway.

Tror jag måste laga mat åt honom nån dag, då blir han nog glad. Och inte bara fiskpinnar och makaroner, haha!

Igår var en av de jobbigaste dagarna på länge. Ångesten och paniken krypte längs mitt skinn och fann sin väg in i mitt innersta. Jag försökte stöta undan tankarna som plågade mig, försökte intala mig själv att det inte finns någonting att oroa sig för. Och i mitt huvud lät allting så självklart. Visst kändes det fel, men samtidigt hade jag inte en enda sak att vara arg eller ledsen över. Hur jag kände mig var en helt annan sak. Jag ville bara skrika ut allt det som jag inte hade att säga, och gråta alla de tårar jag hållit inne. Och känslan fanns där bara på grund av en enda sak.

Min rädsla för att våga lita på honom.

Jag har blivit bränd allt för många gånger, gått igenom helvetet, stått ut med mer saker emotionellt än vad jag klarar av (uppenbarligen står jag här ändå), och jag vet inte om jag är beredd att ge mig in i det igen. Beredd att bli sviken och sårad på det sättet. Jag har nog inte visat utåt hur mycket det här har tagit på mig, och hur jag har stått ut med saker som känts så fel, och jag vet inte om jag skulle klara av det en gång till. Jag är rädd för att förlora allting den här gången.

Det är underbart väder ute så ska snart ta och bege mig ut i min skinnjacka och promenera in till stan. Måste köpa nya böcker till bokföringen och sen så blir det att träna en sväng.

God morgon

För inte så länge sedan såg jag mig själv som den som var tvungen att se till att alla mådde bra och om de inte mådde bra så var det på grund av mig. Jag har äntligen klarat av att släppa den kontrollen och inte bara utåt sätt vara mindre obrydd utan även kunna känna mig oberörd. Men så fort man känner sig tillfreds med något så ska blixten slå ner ännu en gång på samma ställe.

Jag har fått nog av dumma komentarer, fått nog av att behöva reagera på dem för att ingen tycks förstå vad som inte bör sägas i min närhet. Jag är trött på att tala om för alla vad som sårar mig, eftersom alla ändå själva sitter tysta och tar allting med en grävskopa salt och sköljer ut sin bitterhet över alla andra än den det berör. Det är också ett sätt att hantera problemet, men ingenting som löser något.

Jag håller munnen stängd this time, det kanske inte är värt att börja skrika över det som just förstörde min goda nattssömn. Och jag som faktisk kände mig duktig i fem sekunder. Priset man betalar för att vara lycklig är så orättvist högt.

Och att inte känna sig brydd får mig inte enbart att må bra, det får mig att känna mig som en helt annan människa än den jag egentligen är. Det känns fel att inte känna något. Lyckan kommer nog enbart från att göra någon annan glad. But they don't even know it.

Sköööönt att träna. Mindre skönt att vara förkyld, JAG VILL KUNNA SPRINGA NU! Men det blev ett rent styrkepass istället och nu sitter jag här i morgonrock, nyduschad och med min sallad framför mig. Nu har jag hela dagen på mig att ta det lugnt.

Är jättehärligt väder ute också, fick springa till bussen men missade den i alla fall. Så fick ta en annan buss som stannar längre ifrån mig, så fick en tio minuters promenad i solen. Får hoppas att det håller till imorgon så ska jag ta en lång promenad och njuta av att solen faktiskt värmer lite.

Hamnade här hos R igår kväll av lite olika skäl. Enligt honom var det nog mest för att se på den lilla hundvalpen som hans bror har fått, om ni frågar mig var det en ursäkt för så mycket annat. Jag kände det enda in i mitt eget hjärta och jag hoppas att jag var tillräcklig den här gången. Något jag har saknat här alla de här kvällarna och nätterna då man finns där för en anledning.

Nu sitter jag här och försöker få ner någon bra film, men bra filmer är det sällsynt av och att få ner en film överhuvudtaget var lättare sagt än gjort. Skulle väl varit i skolan idag, men min bok har inte kommit till bokföringen och företagsekonomin skickade jag in igår kväll.

Blir väl att träna lite senare, och så får vi se vad som händer, as usual.
Tjing!

• Folk som är annorlunda är farliga - De tillhör en annan stam. De vill ta vår mark och våra kvinnor.
• Vi måste gifta oss och få barn - för släktets fortbestånd
• Kärleken är liten - den räcker bara till en och så är det med det. Ve den som försöker påstå att hjärtat är större än så.
• När vi gifter oss - har vi rätt att ta den andras kropp och själ i besittning
• Vi måste ha ett tråkigt jobb - för vi lever i ett organiserat samhälle och om alla bara gör vad de vill går utvecklingen inte framåt.
• Vi måste köpa smycken - De visar att vi hör till stammen precis som en piercing visar att någon hör till en främmande stam.
• Vi bör ha humor och vara ironiska mot dem som visar sina känslor - det är farligt för hela stammen att låta några medlemmar visa vad de känner.
• Vi ska säga nej så sällan som möjligt - för vi blir mer omtyckta om vi säger ja och det hjälper oss att överleva på fientlig mark.
• Vad andra tycker är viktigare än vad vi själva känner.
• Ställ aldrig till med uppträdanden - Det kan dra till sig fiendestammarnas uppmärksamhet.
• Om du beter dig annorlunda blir du utesluten ur stammen - för du kan smitta av dig och söndra det som har byggts upp med sådan möda.
• Vi bör alltid tänka på hur det ser ut i våra nya grottor - och om vi inte klarar av det bör vi anlita en inredare som får göra sitt bästa för att visa för de andra att vi har god smak.
• Vi måste äta tre gånger om dagen även om vi inte är hungriga - Om vi är feta bör vi fasta, hur hungriga vi än är.
  
  "Vi bör följa modet, älska med eller utan lust, döda i gränsernas namn, hoppas att tiden går fort till pensionen, rösta på politiker, klaga på hur dyrt allt är, byta frisyr, tala illa om avvikare, gå på gudstjänst på söndagar eller lördagar eller fredagar, beroende på religion, och när vi gör det be om förlåtelse för våra synder, känna oss stolta över att veta sanningen och förakta den andra stammen som tillber en falsk gud.
  
  Barnen måste gå i våra fotspår. Vi är ju faktiskt äldre och klokare. Ta en examen även om vi aldrig kommer få ett jobb inom det som vi tvingats studera. Lära oss saker som vi aldrig kommer få användning för men som någon tycker är viktigt att kunna: algebra, trigonometri, Hammurabis lag. Aldrig göra föräldrarna ledsna, även om det innebär att avstå från allt som skulle göra oss själva glada. Spela musik på låg volym, tala dämpat och gråta i smyg..."

Jag tyckte inte alls om boken i början, den var konstigt skriven och jag förstod inte meningen med att läsa om en journalist och en författare. Jag hade fått för mig att boken skulle vara djup och inte handla om något förhållande mellan en man och en kvinna som inte kunde komma överens och som tappat kärleken till varandra.

Boken gav mig svar på många av mina frågor, den gjorde klart för mig mycket jag redan innan tänkt men framförallt så gav den mig en inblick i vad det är jag gått igenom de senaste tre åren. Här var förklaringarna på de frågor jag haft när någon bara stått och sagt till mig "gör så, gör det bara, sluta fråga, sluta diskutera". Dessutom fick jag en dålig känsla när jag läste just den biten som jag citerat ovan. De flesta av oss lever i det där mönstret och har växt upp efter sådana värderingar och jag mår illa av att veta att jag bara är en bricka i det spelet och att allt jag lärt mig och mycket av det jag tyckte tidigare är något som finns inpräntat över allt dit vi går.

Jag vill ha känslan av att mina tankar och funderingar är mina egna, och att det jag tycker och känner är äkta för mig, inte något jag lärt mig.

Det som jag vaknade till idag känns som en helt annan livstid. Jag vaknade upp efter färre timmars sömn än de jag låg och tänkte på vad som händer nu och vad jag borde göra. Och vad jag kände igår kväll känns starkare nu än någonsin, men natten och den här dagen säger mig att det är något som är fel med allt det här och att gå vidare är ett större steg än du tror, jag är aldrig beredd att ge upp en nära vän för ingenting. Jag är inte beredd att släppa taget om någon som står mig så nära som du gör.

Ikväll är dock bara ett av många exempel på vad som får mig att tvivla på en hel del saker. Jag körde mina två bästa vänner överallt idag och ikväll, och på ett sätt är jag så glad att de hittat tillbaka till varandra. Samtidigt ville jag bara stänga av allting när jag körde dem in till stan ikväll, slippa frågor om hur jag känner och hur jag mår, slippa behöva höra hur tråkigt det är att jag inte följer med när alla ändå är medvetna om hur allting ser ut. Om hur det alltid varit. Jag ville slippa känna mig berörd, varken glad eller ledsen, bara få ställa upp och få tacksamhet tillbaka. Tacksamhet för att jag inte lägger mig i, tacksamhet för att jag ligger här hemma och väntar, håller tiden för att de ska få ut så mycket som möjligt av den här kvällen.