Why?
Jag fick aldrig säga att jag var ledsen och saknade honom. Jag blev arg på honom direkt för att jag kände att även fast han var ute så var han glad över att jag satt hemma ensam. Men jag insåg ganska snabbt att jag var tvungen att säga förlåt, för det är inte han som bestämmer över andras handlingar, och det var aldrig han som fick mig att vara arg hela kvällen. Det var bara själv grejen, och jag antar att situationen är ohållbar.
Jag vet inte om det lönar sig att flytta härifrån och komma hem igen, men jag funderar starkt på att göra det. För jag har ingenting här att göra förutom jobbet och där hemma finns det åtminstone en person som jag måste få prata med.. sen får jag se var jag går därifrån.
god natt
Jag har alltid varit rädd för att dö. Att inte veta vad som händer, att inte veta om något av det man gör idag är värt något imorgon när man inte längre finns till.
Att säga att jag inte känner någonting är lögn, för utan den ångestattack jag fick ikväll så hade jag inte valt att gå hem istället för att följa med ut. Kanske har jag haft för högt tempo och inte låtit mig själv varva ner, jag har ju knappt varit hemma annat än ett par dagar då jag sovit i min säng.
Det är svårt för mig att förstå hur jag kan känna att jag älskar någon när jag är helt emotionellt bedövad. Men ändå kan jag känna den lilla biten av hopp strömma genom mig. Jag är för trött för det här ikväll, men det jag vill säga var att..
jag tror jag måste tycka om någon väldigt mycket för att känna det just nu..
Semester it is :)
Nu är jag tillbaka i Luleå för några dagar och visst är det skönt att komma "hem", träffa människor man inte sett på jättelänge, umgås med familjen. Få se lite människor, att det faktiskt existerar människor över huvudtaget. Men det är inte att komma hem. I går när jag ställde mig i duschen kändes det precis som när man är hos någon annan och duschar, och när jag skulle göra frukost i morse så hittar jag ingenting i skåpen. Och jag saknar Carro. Den här staden är inte samma sak längre, och det får mig bara att känna mig ännu mer förvirrad. För vad är det som är hem nu? Var är allt det man kan komma tillbaka till?
Jag har aldrig blivit så glad över att se en människa som jag blev igår, och jag ville bara krama sönder honom. Men det är inte samma sak längre och jag känner det. Och för min egen del så har jag behövt ta ett steg bort för att inte rasa samman, men det ligger kvar där under ytan och jag hoppas att jag inte behöver göra något åt det nu för jag vill inte vara ledsen. En sak är säker det går att sakna en människa så mycket att det gör ont, och det går att sakna någon man har precis framför sig. Och det är något jag gjort allt för länge, och kanske är det därför jag klarat mig så bra som jag gjort. Jag vill inte gå tillbaka. Jag vill leva mitt liv och bli en bättre människa, och om eller när vi finner tillbaka då ska det vara därifrån och allting annat ska vara lagt åt sidan. Jag vet inte hur mycket det tjänar till att diskutera längre för det blir bara som förr. Allt tjaffs som vi båda vill ifrån. Var det inte därför det blev så här? På ett sätt vet jag precis varför vi hamnade här, på ett sätt kan jag inte förstå alls vad det var som hände..
Nu ska jag njuta av mina fyra dagar som jag har här och försöka att inte stressa så mycket, träning i massor, shopping, middag med vänner och ny hårfärg och frisyr? Vi får väl seeee. Har tolv jobbdagar i rad som väntar när jag kommer tillbaka. Semester it is :)
Äntligen en ledig dag
Idag är jag ledig och Sara ska komma till mig och vi ska se One tree hill och laga mat och mysa hela dagen. Och senare på kvällen kanske killarna kommer hit också. Om bara Dan försvann från Ivars skulle jag seriöst överväga att flytta dit bara för att de verkar ha det så kul där nu. Jag vill också ha någon att dela alla mina måltider med och kunna gå och knacka på dörren när som helst och veta att det är någon där. Fast å andra sidan är jag nöjd med det här med. Välidgt, väldigt nöjd.
På tisdag far jag hem till Luleå. Det ska bli underbart att få komma dit, få se lite gamla ansikten, äta mammas och pappas mat och slippa diska för hand. Sen ska jag skämma bort mig själv med en hel hög shopping och kanske till och med färga håret hos frisören. Och så ska jag självklart få öppna mina försenade födelsedagspresenter. Jag längtar.
Långa nätter ...
Långa nätter ja..
Filmerna börjar ta slut på undertexter.se och musiken är den samma varje kväll. Och känslorna är dem samma och dem skrämmer mig. Förut tyckte jag om ensamma nätter, och jag tog även emot de känslor jag inte klarade av att hantera. Idag försöker jag skjuta undan allting så mycket på dagarna att det tar tag i mig så hårt när jag väl sitter där ensam i mörkret.
Jag tror jag ska ta och tänka igenom vad det är jag vill göra med mitt liv. Om jag ska stanna kvar här. Vad som händer om jag får fast jobb/inte får fast jobb alls. Om jag ska utomlands till sommaren eller spara pengarna till Nya Zealand till nästa vinter. Om man flyttar dit för att jobba ett år eller bara på semester. Om eller när jag ska fara hem och plugga, var jag ska plugga och vad jag ska plugga. Tiden tickar faktiskt på och jag börjar undra vad som är det viktiga. Mina känslor styr allt för många av mina val och det finns ingenting bra med det..
Ska nog lägga mig och sova fast jag inte är speciellt trött, eller trött är precis vad jag är. Har inte sovit på flera nätter ordentligt nu. Jobbar imorgon, sen är det två dagar ledigt. Så får jag bara hoppas att Sara tar sig hit från Luleå för tåg och bussar står tydligen helt stilla. Så man kan få sig en resa till Tromsö och shoppa. Ååååh guuud vad jag vill shoppa nya kläder!! (Ser utomlandsresan försvinna allt längre borta) Man lever bara en gång.
Good naaattt..
I'm yours
Min största rädsla är att inte räcka till. Att inte passa in i andras ögon. Och jag tror jag skjuter undan många bara genom att jag i dem läser av att jag aldrig någonsin kommer vara tillräcklig. Jag ger mig själv aldrig chansen att bara kunna vara den jag är och bli accepterad för det. En efter en passerar in i mitt liv, för att dagar, veckor, månader eller år senare passera ut igen. Jag funderar på när någon kommer stanna.. om en vecka är någon på tur ut igen, kanske för gott.
Här dit jag har kommit, det är en liten plats där människor i de flesta åldrar verkar umgås med varandra. Och jag ska ärligt säga att jag struntar blankt i om anledningen till att folk pratar med mig är mitt utseende (för om folk här uppskattar mitt utseende så har jag ju kommit till en plats som inte existerar någon annan stans) för jag är glad bara någon pratar med mig, om bara någon orkar lyfta luren och ringa mig, eller skickar mig ett sms då och då. Och att ha funnit två tjejer som inte avvisar mig för alla de miljoner anledningar som tjejer har så är jag glad att veta att jag har människor jag kan ringa som ställer upp. Det handlar inte om någonting annat än det. Och jag vet att jag kommer bli bränd i slutändan och lämnad ensam igen pga att mitt intresse inte gäller det samma som vad de som pratar med mig här är intresserade av (förutom tjejerna då). Men låt det då vara, om det finns något jag kan hantera (jag ska då fan lära mig det snart) så är det att bli lämnad. Det finns ingenting att vara arg över, ingenting att vara ledsen och besviken över, ingenting att vara rädd för. Jag är glad för uppmärksamheten, kanske för glad. Och jag förstår känslan, alldeles för väl..
Men jag ber om några dagar extra, för det handlar trots allt om något vi delat längre än att det ska kunna förstöras på två sekunder. Av något som legat över oss så pass länge och som förstört mina dagar en efter en.. men jag antar att stolthet kan tas från vem som helst.
Jag kommer vara stolt över mig själv om jag klarar av att stanna här själv. Då har jag tagit mig långt. Och jag kanske har funnit mig mer till rätta här än någon annanstans. Men Gud ska veta att vänliga människor inte är detsamma som vänner och just nu räcker det mer än väl med vänliga människor, det är långt ifrån vad jag funnit någon annanstans. Och jag har inte glömt att jag har vänner kvar i Sverige också, bara att dem inte är så nära som jag skulle önska.
Jag kommer vara stolt över mig själv om jag klarar av att stanna här. Och jag ser inte vad som ska hindra mig. Eller jag ser rakt framför mig vad som ska hindra mig, men Norge är stort och jag har kontakter så det räcker för en livstid framöver. Så mitt i allt som står och krossar mig just nu klarar jag åtminstone av att se ljus.. ibland..
Luciahelgen förbi..
Men soffan har varit otroligt skön idag och det enda jag har orkat mig på är att laga lite mat till ikväll. Däremot känner jag att om det är såhär det kommer se ut efter att Roger far hem så kommer det nog inte ta lång tid innan jag också far här ifrån. Samtidigt är det väl det enda rätta att stanna här för den ångesten och paniken över att ligga hemma en hel dag och inte göra någonting är det enda som kommer finnas där hemma.
Jag tror jag har försökt skjuta undan alla känslor för första januari, och försökt koncentrera mig på att jag alltid velat ha en egen lägenhet och att jag trivs på jobbet och med människorna här. Men ju närmare jag kommer och ju fler dagar som går inser jag att det är långt ifrån hela sanningen. Jag är så ledsen över att behöva se Roger fara här ifrån. Dels för att vi delat så mycket de senaste åren och för att jag nog inte varit ifrån honom mer än ett par dagar i sträck under de senaste fyra åren. Dels för att han är den som betyder mest i mitt liv och jag kommer verkligen sakna honom, sakna att ha honom här så att jag kan hålla om honom när mina ord inte räcker till. Jag vet inte var vi hamnat och jag trodde att jag hade accepterat det, men det har jag inte och kommer aldrig göra. Och jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för att det blev såhär i slutändan. Det skulle inte sluta så, och förhoppningsvis så slutar det inte här... förhoppningsvis så finns det något kvar. Vi saknar bara glädjen.
Neee nu ska jag titta på tv och försöka tänka på något annat. Tårar kommer jag få nog av längre fram..
God kväll..
Skärpning
Nu sitter jag och väntar på att tvätten ska bli klar så jag kan hänga upp rogers arbetskläder på elementet innan jag ska sova. Funderar på att koka mig lite te och sitta och mysa framför tvn ett tag. Eller om jag ska ta och gå och lägga mig och sova brevid Roger. Finns nog tid till både och.
Dagarna bara försvinner iväg och jag har varit här i Norge i 7 månader nu. Ett halvår av mitt liv har passerat och jag har inte riktigt hunnit med. Och med allt var gäller jobbet känner jag mig bekväm och stolt över mig själv. Jag har gjort ett jobb som jag aldrig någonsin trodde jag skulle klara av. Jag sitter och pratar med kunder åtta timmar om dagen när jag knappt vet hur man pratar med människor och dessutom säljer jag så pass bra att jag får om inte full bonus så nästa full bonus varje månad. Det här jobbet har fått mig att växa som person otroligt mycket.
Att jag sen inte har lov att flytta härifrån för Therese på grund av det gör bara att man trivs ännu bättre.
Allt annat har jag ingenting att säga något om. Bara att jag saknar dig redan..
God natt
I love it here
Det är så otroligt vackert här uppe. När jag ser ut genom fönstret är solen nästan alltid påväg ner och färgar himlen röd, gul eller rosa. Och i bakgrunden är det snötäckta berg och himlen reflekterar sig i fjorden som går in här. Jag är glad att vi bor precis vid havet, så att vi får en mild vinter. Har varit klart väder nästan hela tiden sen första snön kom.. I love it.
Jag har gått upp tidigt de senaste dagarna, dels för att jag har haft ärenden att göra, och dels för att det finns inget mysigare än att stiga upp och så är det mörkt i hela huset medan glaskulorna med ljus i som hänger i fönstret lyser upp vardagsrummet. Har kokat mig te och gjort två mackor och sitter bara och tar det lugnt. Kommer nog få bråttom till jobbet snart..
Önskar att jag var Carro så jag kunde ta en massa fina bilder, men det är dömt att misslyckas..
God morgon!
I think about you all the time..
Nu återstår det väl bara att se om jag gjorde ett bra val eller ett dåligt val.
Klockan är halv fyra och jag har nyss kommit hem från det enda utestället som finns på Finnsnes. Lyckligtvis slapp jag gå med mina trasiga fötter och frysa mig halvt ihjäl. Och jag glömde säga tack för skjutsen. I'm a bad person.
Sitter i vardagsrummet i vår nya soffa och tittar på tv med tända ljus. Tror jag ska sova på soffan i natt, alternativt bära in datorn i sovrummet och titta på film. Jag vill inte att det ska ta slut ikväll, inte den känslan jag har av att veta vad som är rätt och vad som är fel. Och att det vi väljer idag kommer avgöra all framtid från och med nu och framåt.
Jag tror att det bästa vore att gå vidare, jag vet bara inte när eller om jag någonsin kommer kunna göra det.. och att det kommer förstöra mer än vad det hjälpt oss att fortsätta såhär..
Utarbetad
Jag har jobbat alldeles för många dagar i sträck. Och jag skulle säkerligen orka hundra till om jag var tvungen, men ibland är man inte alltid det. Jag har jobbat häcken av mig sen jag kom hit, för skitlön. Jag har sparat mina slantar så gott jag kunnat och även försökt att leva lite. Ingen på jobbet har något dåligt att säga om mig eller det jobbet jag gör, det finns ingenting att klaga på. Och ändå.. ja vi får se vad som händer. Men jag trivs, jag trivs så underbart bra.
Jag försöker städa lägenheten eftersom att de kommer hit snart eller det kommer väl om ett par tre timmar. Det känns lite förgäves att försöka få någon ordning på allt här eftersom det är för mycket saker för att det ska rymmas. Har värmt mig lite mat, eller en gorbys. Hittills det enda jag ätit idag. Jag tror man lurar sig själv att man orkar, men man kanske ska tänka efter när orken att laga mat inte finns där ens. Jag tror Roger påverkar mig med sin arbetsnarkomani och sen blir jag bara för trött för att kunna tänka eller orka lyfta ett finger. Och nu har jag bott här så länge att jag inte vet hur man skriver svenska längre.
Allting är så orättvist i den här världen och jag önskar jag kunde ta över en del av all den orättvisa som drabbar dem som aldrig förtjänat det. Men man blir nog inte given en börda tyngre än den man orkar bära. Eller så skulle vi alla klara av det om vi bara gav oss fan på det.
Vet egentligen inte vad jag ville säga med något av detta. Bara det att det känns skönt att se ett ljus i tunneln även fast allting är rent utsagt åt helvete.
You can't break a broken heart
Har nyss sett klart senaste avsnittet av One tree hill, och för första gången den här säsongen var det något som fick mig att tänka om. Som rörde mig. Jag längtar så mycket, och allting känns så otroligt långt borta. I think I'm happy for the wrong reasons, and I think I'm doing this the wrong way..
På torsdag tar jag tåget från Narvik hem till Luleå för att hälsa på "hemma" någon dag. Det är inte hem och kommer nog aldrig kännas som hem igen. Men jag är glad att få se familjen och se Luleå igen, det har gått fyra månader sen sist.
I think you hit me on the right spot,
I'm weak again, and it hurts..
Don't know a shit anymore..
Jag tror att vi alla tappar greppet någon gång, ask me I've been there.
Men jag ser inte meningen längre. Det gör jag inte.
Jag vet ingenting idag, jag vet verkligen ingenting.
Har köpt gardiner och lite ljus och sånt idag, det gör mig lycklg.
God natt
This was just a bad day..
Jag har ingen lust att sova fast jag är så otroligt trött. Allt jag skulle behöva göra är ju att lägga mig ner och sova för att slippa känna. För att slippa tänka. This was just a bad day, and I saw it coming!
I'm still going
1. Jag har haft ont i huvudet i flera dagar. idag hade jag inte kunnat koncentrera mig mer än 10 minuter på en dataskärm.
2. Jag har sovit hela dagen näst intill.
3. Jag får mindre betalt av att vara sjuk en söndag än vad jag skulle få om jag jobbade (vanliga vardagar tjänar man mer på att vara sjuk än att jobba).
4. Jag hade jävligt roligt igår och jag kände mig aldrig obekväm. Det gäller att övertala sig själv, och bevisa för sig själv att man kan OCH vill. Inte att visa det för någon annan.
Med det sagt skall jag krypa ner under täcket ett tag till och lyssna på musik innan jag väcker Roger som snart ska och jobba. Hade varit mysigt att få ligga och se film här under samma täcke tillsammans med honom ikväll. Får bli en annan dag!
Måndag
Känner mig på gott humör idag trots att allt varit skit på jobbet. Fick till råga på allt veta idag att min ansökan på den fasta ställningen på telenor inte hade blivit läst av någon. Även fast jag var tre dagar före utsatt datum, och jag har bevis på att jag skickat in ansökan!! Life is like hell, but it goes on. Nästa vecka tar de in nya vikarier på Telenor, fyra till fem av dem skulle vara svenskar, en från Luleå kanske! Jag hoppas det är människor man kan börja umgås med (och inte som dem som började samtidigt som mig och Roger) men vilken vettig människa flyttar hit till Finnsnes, antingen är man desperat eller så har man en skruv lös. (Jag tillhör den desperata typen, I promise).
Nu ska jag i varje fall snart fara på gymet och köra body pump tillsammans med en tjej från jobbet. Ska bli skönt att få träna, hoppas bara mitt knä håller! Har fortfarande ont när jag gör knäböj osv.
Och Roger det trögot är ute och far på vägarna till Narvik med sommardäck och det har typ börjat bli ganska kallt här och de flesta kvällarna blir det frost och is på backen. Hoppas bara han kommer hem hel!!!
Tisdag
Efter träningspasset tog jag på mig regnjackan igen och gick fem kilometer hem igen. På vägen gick jag även förbi mataffären och handlade hem lite frukost och andra välbehövliga saker. När jag var halvvägs hem började det ösregna, och då menar jag ösregna så när jag kom hem var jag blöt som en nyduschad katt. Slank snabbt in i duschen och stod där och värmde mig ett långt tag innan jag tog tag i tvätten, disken och lagade mat. Seschuankyckling och ris.
Har nyligt sett på One tree hill och saknar lite de gamla avsnitten som gav mig inspiration. Just nu känner jag bara att när allting i min värld rasar samman, då rasar hela one tree hill samman också. Ska ta och måla naglarna och plocka upp lite mer innan jag går och lägger mig och sover. Ska till tandläkaren imorgon!! Det kommer bli dyrt.,
Och nu kan jag inte uppdatera bloggen för att internet hela tiden faller ut och jag orkar inte gå upp till hyresvärden en gång till idag för att påpeka att internet inte fungerar. Exakt samma tid som igårkväll också som det ramlar ut. Då blev det inge Heroes för mig ikväll, men det är skitsamma. Den här uppdateringen kommer i morgon då I guess. Sleep tight!
Pain
Det var skönt att få komma bort och att få fara till Stockholm några dagar, men jag längtade därifrån så himla mycket timmarna före tåget gick. Hur mycket jag än behöver Stockholm så får det vänta, och jag kommer nog överväga noga innan jag hoppar på utbildningen för Stockholm är inte min plats att vara på.
Sitter här och har ont i munnen. Igårkväll gick min tandställning sönder och idag har jag jagat tandläkare över hela Finnsnes, tror det finns hundra tusen stycken att välja på här, men ingen som kunde hjälpa mig. Eller jag fick en tid till sist på ett ställe, men det kommer inte bli billigt. Så jag har lite ångest över att jag slösat så mycket pengar i Stockholm. 500 spänn för en liten limklick. Utöver det så håller en tand på att borra sig ut ur min kind och det gör ont som stryk. Hoppas bara den kan vänta tills jag kommer hem till våren, så jag får operara bort helvetet GRATIS. Undra vad det skulle kosta att göra det här när en limklick på fem minuter kostar 500?
Längtar inte efter så mycket just nu. Vill bara få dagarna att gå och tjäna mina pengar, och att få träna och lyckas hålla mig undan från godis och skit. Ska vara vältränad när jag far härifrån, förhoppningsvis med en massor av skopor mer kondition. Ska sluta längta helt för allt jag vill är att komma härifrån och när jag kommer dit, då vill jag vara någon annanstans.
Ska ladda ner några filmer och imorgon är jag leeedig. Då ska jag nöta One tree hill, prison break och Heroes har väl också kommit nu? Lovely. Jag älskar hösten!!
Trött kille
Kvart i tolv när jag precis kommit fram till jobbet ringer han och säger att han nog kommer på jobbet i alla fall. Killen har alltså jobbat från 19.00 till 07.00 sovit två och en halv timme och sedan jobbade han 12.00-18.00. Inte undra på att han ligger stendöd här bakom mig. Haha sitter och skrattar för mig själv för finns nog inget roligare att titta på än när Roger är sådär förbannat trött. Han går inte alls att komunicera med och sedan gör han helt sjuka saker i sömnen när man försöker väcka honom. Jag skulle ha filmat allt i morse så ni fick se!
SItter och väntar på att sista tvätten ska bli klar för idag så man kan hänga den upp och hoppas på att den hinner torka till på tisdagkväll/onsdag morgon. Det tar tiotusen år att få kläderna att torka på det här ruttna stället. Ska bli så skööööööönt att skaffa en RIKTIG lägenhet sen nån gång i framtiden. Inte nån jävla leilighet ala bottenvåningen på ett mögligt, gammalt, fuktigt hus. Inte för att jag vantrivs, men ändå!
Sleep tight everyone.
Söndag
De senaste dagarna har jag ägnat åt att kolla runt på nätet för att leta efter saker jag ska köpa i Stockholm. Har hittat en snygg och VARM vinterjacka för 3000 spänn, hoppas bara jag hittar en butik i Stockholm som har den hemma? Sedan lite smått och gott från H&M och underkläder från Lindex och en massa skor från lite olika butiker. Utöver det hoppas jag det blir ännu lite fler kläder, alla butiker har ju inte sådär himla bra hemsidor, eller så har de inga alls. Är väldigt sugen på en bärbar dator också, men det får nog vänta.
Roger ligger fortfarande och sover efter att han jobbat hela natten. Han kom hem halvåtta i morse, helt kolsvart i ansiktet. Det var det roligaste jag sett på länge, haha. Ska snart väcka honom och tvinga honom att hjälpa till att städa lite. Han kanske får torka upp vattnet från köket? haha.
Mitt knä gör sjukt ont och jag förstår inte varför det alltid ska vara något som ska förstöra min träning så fort jag kommer igång! Tror jag ska ta mig en promenad i det fina vädret också, solen har lyst konstant den senaste veckan. Får ta med Rogers kamera och ta lite bilder.