Livet är inte rättvist, och på sätt och vis måste man klara av att hantera det med. För några dagar sedan tittade jag mig omkring i mitt rum och såg saker på mina hyllor som jag glömt bort att jag fått från mina vänner. Jag antar att jag bara varit besviken den senaste tiden och haft högre förväntningar på allting än vad jag borde haft. Men samtidigt är det så svårt när man vet att det finns så underbara människor i närheten av en, men att man inte riktigt får ta del av det på det sättet man skulle vilja. Jag har hanterat allting på fel sätt. Självklart vill jag ställa folk mot väggen som beter sig på ett sätt jag inte förstår, bara för att kunna förstå dem. Men jag tror många uppfattar det annorlunda.

Jag vill inte bortförklara något, eller rättfärdiga det jag sagt. Snarare säga förlåt om jag trampat någon på tårna. Jag vet att många inte säger när de blivit sårad, vilket jag nog fick ett lite större perspektiv på i helgen.

I´m here whenever you need me,
and if you don't, that's fine too.