Jag tror aldrig jag har mått såhär dåligt i hela mitt liv, samtidigt som jag mår helt jävla underbart bra. Jag talar om min kropp. Den är död. Stendöd. Igår plågade Roger mig med styrketräning. Sen på kvällen blev det ett spinningpass. Jag kan lova er att träningsvärken i röven var mer än måttlig. Och idag var det rise and shine till gymet igen och det hade blivit mer löpning än 2,5 km om jag inte hade varit tvungen att springa iväg till arbetsförmedlingen för ett onödigt möte. Det ska tilläggas att det inte går att springa med träningsvärk, det gör inte det.

Trodde att jag skulle svimma innan jag tagit mig hem, men nu är jag hemma och har fått i mig lite mat, och orken börjar sakta komma tillbaka. Man mår dåligt när man tränar såhär, men man blir så glad när man ser resultatet.