Idag när jag vaknade upp kände jag att jag verkligen vill hitta hem igen. Jag vill inte se hindren längre, jag vill inte må dåligt, inte somna och vakna med tårar i ögonen. Så mycket har hänt som aldrig borde ha hänt, jag har sårat någon jag aldrig någonsin ville göra illa, jag har brutit ett löfte jag gav och jag har bevisat för världen att jag inte var bättre än någon annan. Jag lever med det varenda dag, minnena kommer att blekna men det har satt sina spår, och hur sårad man än blir finns det ingen värre känsla än att vara den som sårat någon.

Livet har tagit mig till en plats där jag för första gången fick stå på egna ben, ta hand om mig själv och lära mig saker därifrån. Jag älskar den här platsen på det sättet att det var här jag för första gången i hela mitt liv fick möjlighet att växa som person, inte bara genom någon annan utan även på egen hand. Och det är den biten som ger mig hopp om att kunna komma tillbaka, att få ordna upp det vi gjorde fel. För jag vill inte gå tillbaka till nätterna jag känner den ångesten och den paniken över att vara ensam i den här världen, jag vill inte gå tillbaka till att lägga allt ansvar på en annan persons liv, jag vill inte såra dig mer på det sättet jag gjort sen den dagen i februari för fyra år sedan, då jag inte kunde säga att jag ville ha dig på en gång. För har det inte alltid varit så med mig? Jag har aldrig kunna göra rätt val vid rätt tidspunkt, utan har alltid kommit i efterhand och ångrat mina beslut för att kunna göra om valet på nytt. Och här står jag igen, medveten om att jag har en sista chans, och fast besluten att göra det rätta valet!! För andra gången, och hoppas att även du är 100 % säker på att det är rätt val, den här gången..

Ord räcker inte till för att förklara hur mycket jag älskar honom, jag kan inte förklara den känslan jag får i kroppen av att se på honom eller höra hans röst. Men i mig vet jag att jag alltid haft rätt när jag väl gjorde mitt val i maj för fyra år sedan så vet jag att jag gjorde ett val som var meningen att räcka livet ut. Rädslan i mig för att förlora det har varit så ofanligt stor hela vägen, men idag är jag mer rädd än jag någonsin varit. Därför att jag inte kan ändra på något, utan vi står där vi står och måste gå härifrån. Och jag vill bara att vi ska lägga all sorg och allt annat bakom oss för att kunna leva precis så som jag alltid önskat oss.



New York, Nya Zealand, Japan, Kina, Kroatien, Syd Afrika, Australien, Thailand..
I hope we can make our dreams come true..


Jag har alltid sagt att man kan förverkliga sina drömmar tillsammans, man är aldrig någon annans hinder.. låt det vara en möjlighet att göra dina erfarenheter rikare, att få dela dem med någon du älskar. Och vill du inte dela dem, utan göra det för din egen skull, ensam, kom då ihåg att hon sitter där hemma och väntar på dig. Därför det enda du behöver säga är att du önskar att hon ska vänta på dig, och att hon alltid kommer vara med i dina tankar, även om du gör något alldeles på egen hand. Hon kommer förstå dig, hon kommer ge dig tid. Och hon kommer vänta tills den dagen du kommer tillbaka..

Förlåt mig älskling.
Men jag vill göra allting bra igen.
För alltid.