Idag har jag varit till läkaren efter månader av ångest och självklart var det obehagligt men jag skulle gått så himla mycket tidigare. Jag hade besparat både mig och R det som vi varit igenom på grund av detta och jag ska inte säga något, men kanske hade det sett annorlunda ut idag.

Jag har tagit mitt steg bort i från det där och jag önskar kanske inte längre att det såg annorlunda ut. Det jag menar med det är att jag behöver ett rikare liv, jag behöver omge mig med människor och verkligen se att jag klarar av att möta människor på samma villkor, inte ställa för höga krav och att kunna se någon i ögonen och låta dem se rakt in i mig. Jag behöver lära mig att inte lägga allt ansvar på en person, och kväva livslusten ur dem.

It's better to have loved and lost, then never loved at all..

Du går aldrig vidare. Du lär dig att leva med smärtan, med sorgen, med glädjen och lyckan. Om du förlorar någon du älskar varför ska du minnas den personen som någon som tog något från dig, som någon som gjorde dig illa, varför ska du glömma bort någon du innerst inne vill dela varje sekund med? Neeej, du lär dig att leva med minnena, du lär dig att kunna andas i mellanrummen och när allting inte snurrar runt lika fort som tidigare då kan du faktiskt se vad du fick, och att du alltid kommer vara ett par erfarenheter rikare.

Jag har nyss sett klart seven pounds, och jag känner mig som emily. Jag har fått ett nytt hjärta, jag har fått nya ögon att se med. Life always bring us to a better place. All of us. We just dont know it yet.