Jag har fyllt de senaste dagarna med besök och övernattning hos vänner för att slippa vara ensam. Den här natten är den som lyckats komma mig närmast att bryta ihop och jag vill inte lägga ifrån mig datorn för att kanske klara av att somna, kanske lägga mig ner och känna den lilla glädje som finns i mig rinna ut.

Jag känner mig vilsen just nu och jag försöker hålla fast i det lilla jag har och inte tappa fattningen. Medan allt jag ser framför mig och för min framtid är det jag sett framför mig de senaste fyra åren. Och jag vet inte hur många gånger du frågat mig hur jag kan veta något sånt nu. Men just NU, vet jag det mer än vad jag någonsin gjort förut. Du känner när du hittat rätt. Även om det inte alltid är besvarat.

Jag tror att det jag var rädd för hela tiden var att ingenting någonsin kommer förbli detsamma och jag vet att om du måste göra det du göra, och ta det avståndet du tar för att kunna gå vidare, och att det är det som känns rätt för dig så vill jag att du gör det. Men det kanske tar ett tag innan du klarar av att vara min vän så som du alltid varit, för just nu finns det inte där. Och jag saknar dig.. jag saknar dig så mycket att det känns som om jag ska gå sönder.


This is going to be a long night..