Det var så länge sen jag fick möjlighet att bara ta det lugnt och ta tid för mig själv. Jag har spenderat de flesta dagarna med att vakna, gå till jobbet och sedan sysselsätta mig tills jag däckat i soffan hos någon för att sedan komma hem och somna i sängen utan att komma ihåg hur jag tog mig dit dagen efter. I morse vaknade jag och mådde så illa. Jag trodde jag skulle behöva tillbringa hela dagen på toaletten men ringde och sjukanmälde mig och la mig i sängen igen för att få sova. Dagarna på jobbet har varit psykiskt påfrestande och oron över precis allting som är fel i mitt liv just nu gör att jag inte fått slappna av en sekund. Jag behövde helt enkelt en vilodag och idag har jag insett att pengar inte är allt i världen och att jobba fem dagar i veckan är tillräckligt för mig.

Och för en gångs skull sitter jag och gråter för något annat än att jag är ensam eller att jag saknar någon eller något. Utan för att jag älskar en person otroligt mycket och jag vet att han älskar mig tillbaka och kommer alltid göra det. Jag gråter för att jag är så otroligt lycklig över att jag känner världens finaste person. Och jag längtar tills jag kommer hem. Hem där jag alltid kommer känna mig hemma, och det spelar ingen roll var han eller jag går. Jag kommer alltid känna mig hemma där och jag vet att jag aldrig kommer förlora den platsen.

Du får bokstavligt talat hacka dig i var du vill i mitt liv. För jag älskar att ha dig där och jag älskar att inte veta nästa gång du hör av dig, för på ett sätt blir det så mycket bättre när du väl gör det. Och jag trodde aldrig jag skulle uppskatta det så mycket som jag gjorde idag. Det är fint att ha fått lära sig att uppskatta livet, och det känns skönt att jag har fått lära mig att uppskatta att du gör saker på ditt sätt.