I find it sad to see so many people loose their way..


För inte så länge sedan var det jag som hade ett självdestruktivtbeteende, och jag är fortfarande förundrad över hur stark jag känner mig idag och hur långt jag kommit längst vägen. Det gör ont att se så många människor runt omkring mig mista tilliten till sig själv och till vad som är meningen med deras liv och deras väg att gå. Jag önskar jag kunde finna vägen åt dem alla, men jag har nog inte än riktigt funnit ut var jag ska gå och vad jag ska göra med mitt liv än.

Men jag har svårt att tycka synd om mig själv när de flesta runt omkring mig famlar i mörker efter en utväg och att kunna hjälpa en person genom allt detta skulle vara guld värt för mig. Det enda jag kan erbjuda är att finnas där oavsett vad, och även om jag ännu inte kommit över besvikelsen av att ingen tar emot det så är jag glad att jag har möjligheten att se andra istället för att enbart tänka på mig själv.

Jag tror du lyckades bra med det du gjorde för mig, och för det kommer jag alltid vara tacksam.
I'll never forget this..