Igårkväll var det meningen att jag skulle farit ut med Sara, men jag tror inte jag vill veta effekten som alkohol kommer ha på mig, och även om det skulle varit utan detta så vet jag inte om det hade varit rätt plats för mig. Resultatet blev istället att jag fick vakta hennes otroligt söta hund medan andra Sara kom hit och vi lagade kycklingpaj och tittade på One tree hill. Sedan på något märkligt vis så blev jag frågad att sitta barnvakt, fine for me. Tänkt att någon skulle komma på tanken att fråga mig om att sitta barnvakt? Ungarna sov hela tiden så det var ju inga problem. Lite nöjd är jag dock, haha..


Natten igår fick mig att inse en hel del. Vi bygger broar som alltid kommer brännas ner istället för att bygga upp dem så att vi aldrig behöver falla. Jag känner mig lycklig här. Livet är inte komplicerat, jag kan sitta hemma unden en filt i soffan och mysa till det med god mat och film. Jag har "vänner" att ringa och gå över till när jag är ensam. Jag har ett jobb som jag trivs på, om än jag börjar bli lite less. Mina känslor däremot gör det hela så mycket mer komplicerat. Inte bara på grund av saknaden, men även på grund av prestationsångesten, paniken, känslan jag saknar av att vara omtyckt, bekräftelsen, känslan av att inte kunna få det jag vill ha... jag kan fortsätta i all oändlighet.

I don't want to go through life without feelings,
but there's alot of them I wish I could leave behind..