Jag sitter nermysad i sängen med täcke runt mig och för en gångs skull har jag dragit upp rullgardinen i sovrummet. Solen håller på att försvinna bakom bergen där borta över fjorden och den lyser in i rummet och ger ett sånt där fint ljus. Att vara här på Finnsnes är ingenting jag skulle välja, så här små städer passar inte mig. Samtidigt vet jag att jag är på precis rätt plats. Det är svårt att finna trevliga människor någon annanstans än i små städer, och naturen här är helt obeskrivlig. Varje morgon jag går till jobbet blir jag lika förundrad.

Idag är jag ledig och Sara ska komma till mig och vi ska se One tree hill och laga mat och mysa hela dagen. Och senare på kvällen kanske killarna kommer hit också. Om bara Dan försvann från Ivars skulle jag seriöst överväga att flytta dit bara för att de verkar ha det så kul där nu. Jag vill också ha någon att dela alla mina måltider med och kunna gå och knacka på dörren när som helst och veta att det är någon där. Fast å andra sidan är jag nöjd med det här med. Välidgt, väldigt nöjd.

På tisdag far jag hem till Luleå. Det ska bli underbart att få komma dit, få se lite gamla ansikten, äta mammas och pappas mat och slippa diska för hand. Sen ska jag skämma bort mig själv med en hel hög shopping och kanske till och med färga håret hos frisören. Och så ska jag självklart få öppna mina försenade födelsedagspresenter. Jag längtar.