Inside and out: Coldplay var det mest underbara jag sett i hela mitt liv. Det finns inga ord att beskriva den upplevelsen med och det finns inga ord för att beskriva känslan jag fick av att sitta där. Trots att Globen var full av människor så var det som om musiken och sången gick rakt genom mig och fyllde mig, och det kändes som om jag var helt ensam i publiken vissa stunder. Att finna den energin och samtidigt den säkerheten som jag kände kom från hans röst, det är mitt mål att uppnå den känslan och behålla den.


Friends I do not have: I helgen har jag lärt mig mycket om mig själv och om andra. I mina ögon verkar det som om alla som är otrevliga, respektlösa och som inte bryr sig om sina vänner är dem som av någon konstig anledning har flest av dem. Och jag har ställt mig själv frågan om jag måste vara så för att någon ska bry sig om att höra av sig. Oavsett vad svaret är på den frågan kommer jag inte ändra på någonting, därför att jag är inte den personen och kommer aldrig vara. I helgen gav jag upp en del av den rädsla jag känner inför att släppa nya människor in på livet. Även om jag bara pratade ett par få ord med ett par människor kände jag mig mer hemma än någon annan stans, och jag kände att ingen skulle döma mig. Kanske för att jag mest troligt aldrig kommer se dem igen, kanske för att man kan finna människor som är precis som en själv, som man känner att man hör samman med. En annan sak som jag aldrig förstod var att vi kom in i ett hus där vi borde känna oss som hemma men där allting vi gjorde var att sova. Ha någonstans att vara och där andra lät oss stanna några dagar. Livet rullar på som vanligt, och människor man inte ser så ofta... man borde ta vara på de tillfällen man får, för det kanske inte kommer ett nytt. Vi har alla mycket att göra och saker vi borde göra och ställen vi borde vara på, men ibland borde man kanske bara stanna upp och ta vara på det man har. Imorgon kanske det är för sent. You didn't even say goodbye?

A life that slipps away: Jag ska sätta ord på det en gång för alla. Jag har lärt mig så otroligt mycket, jag har fått så mycket bättre självförtroende, jag har lärt mig en hel del om mig själv och förstår varför jag är den jag är, jag vet vem jag vill vara och vad jag ska sträva efter, jag kommer utan problem klara av att stå på egna ben och jag känner mig trygg i mig själv. Och jag vet vad som är viktigast för mig i livet..

... but I'm going to miss that one thing that completes me. Jag fann något som gör mig hel och utan det så kommer det alltid saknas något.. var jag än går, vad jag än gör, vem jag än träffar eller vad jag än fyller mitt liv med, även om det så är min högsta dröm som går i uppfyllelse kommer den känslan fortfarande inte vara fulländad..