Har krypit ner under täcket i soffan och väntar på att få ner One tree hill. Efter att ha känt mig på väg uppåt några dagar kraschade jag igår och insåg att det bara finns en väg in och en väg ut. Det värsta är inte att känna att problemen är så pass långt borta utan att efter att ha trott att jag kan stå på egna ben, känner jag mig hemskt ensam ikväll.

Jag har ingen lust att sova fast jag är så otroligt trött. Allt jag skulle behöva göra är ju att lägga mig ner och sova för att slippa känna. För att slippa tänka. This was just a bad day, and I saw it coming!