Solen skiner in genom fönstret och jag har gått upp lite tidigare idag. Vet med mig att jag kommer somna gott ikväll, men att bara kunna sitta här och se ut över bergen och havet och se solen gå upp samtidigt som jag lyssnar på musik får mig att må bra.

Ibland önskar man att livet såg annorlunda ut, ibland har man det bara bra som det är. Jag tycker om ensamheten för mycket för att låta den gå, samtidigt som min kropp skriker efter närhet i form av en vän. Mestadels för själen.

Helgen har varit helt okej, och jag tror jag har överraskat mig själv en del. Jag har i varje fall planerat att fara hem den 13 november. Hem till familjen, men bort från det som jag allt mer känner att jag vill stanna vid. Jag tror nog att efter allt så är det här hemma, Norge är en plats att finna sig själv på. Eller kanske en plats jag finner mig själv på, och det kanske avgör allt. Jag kanske stannar här..

Nu ska jag ta itu med disken och städa upp lite.