I förrgår var det tre år sedan jag och Roger blev tillsammans. Tre år då jag fått lära mig en hel del av vad livet innebär och vad som är viktigt. Vårat förhållande har ju haft den vanliga utveckling som alla förhållanden har antar jag, eftersom att vi nu har flyttat ihop. Däremot känns det inte alls så.

Det senaste året har varit rätt kaotiskt och jag har inte klarat av att smälta det så som jag borde. Därför känns det som om vi slitits isär från varandra och idag känns det inte riktigt som om vi är tillsammans ens. Jag vet att den känslan kommer från att jag försöker skydda mig själv från att bli sårad igen, och även om det inte fungerar till hundra procent undviker jag en hel del tårar och obehagliga känslor den här vägen.

Det viktigaste för mig är i alla fall att jag har hittat en person som jag trivs med så bra som jag gör med honom. Att få dela allting med någon som bryr sig och som betyder så otroligt mycket för mig är ingenting jag skulle vilja byta ut för allt i världen.

Nu hoppas jag bara att vi kan sluta att bråka och tjaffsa om småsaker nu när vi flyttat ihop och måste komma överens. Antar att det bara handlar om att lära känna varandra ännu bättre och veta vilka ord man ska säga och vilka man ska låta bli. Jag är en så lättirriterad människa, åtminstone när jag är trött eller haft en dålig dag så jag lär få jobba en hel del med den biten.

We all have to learn eventually :)