Jag har varit så förbannat arg och ledsen de senaste dagarna. Och till råga på allt tror folk att det är okej att stå och ljuga andra människor rakt upp i ansiktet. Oavsett om man någonsin får veta sanningen eller inte så kan jag lova att man förlorar så mycket mer av en lögn än av att säga sanningen från första början, hur ont det än gör. Så nu väntar jag bara på att någon ska tala om för mig vad fan som händer och VARFÖR i hela helvete det var nödvändigt?! Och inte låtsas som om det aldrig hänt. I'm not stupid. Och att inte säga sanningen är detsamma som att ljuga.

Jag vet inte hur länge jag blir kvar här, men ska försöka stanna så länge som möjligt. Och det borde väl gå bra så länge man håller sig borta från människor som förstör. Så tills vidare får jag väl försöka leka happy girl on a fucking ice cold mountain. Det blir nog bra.

To forgive these kind of things is the last thing I will ever do.