Jag har aldrig varit blind för sanningen, däremot har jag nog aldrig velat se det som får mig att bryta samman och inte klara av ännu en dag. Jag hatar att ge upp något jag kämpat för så länge, och jag är så ledsen för allting som jag gjort för att det skulle bli på det här sättet. Jag önskar bara att jag hade varit bättre, att jag hade varit någon annan, att jag kunnat vara allting som jag inte är. Och det tar hårt på mig att veta att jag inte har kommit längre och att det alltid kommer sluta såhär eftersom det finns saker jag aldrig någonsin kommer kunna ändra på, för jag kan inte ändra på andra människor.

Jag vet att jag skulle lyssnat på Carro från första början. För ett år sedan då allt det här tog sin början. Och jag har skrikit och gråtit och mått så dåligt tills jag lyckades komma över känslan av att vara sårad. Och nu i slutändan känner jag bara att jag varit så orättvis mot mig själv. Att jag bara inte kunde ställa ner foten och säga nej, att säga att det får vara nog och att jag inte tänker tillåta att någon behandlar mig fel. Jag har bara inte haft tillräcklig tro på mig själv och varit tillräckligt självständig. Att kunna stå upp för mig själv och klara av att tackla världen på egen hand.

Ensamheten skrämmer mig. Men inte på det sättet att jag inte klarar mig själv eller att jag måste ha någon i min närhet. Utan min oförmåga att lära känna nya människor och släppa in dem i mitt liv. Sedan mellanstadiet har jag bara släppt in två personer i mitt liv och jag önskar att båda dem var mina bästa vänner istället för varandras. Men jag är glad att jag vågade, även om jag känner mig bränd nu. Jag är glad att jag vågade, trots att jag blivit sårad. Och jag hoppas att jag ska kunna fortsätta släppa in människor i mitt liv även om jag vet att chansen är stor att de sårar mig igen.

Det gör så förbannat ont. Och jag skulle bara vilja lägga mig ner och gråta i veckor, månader. Det var värt det alla gånger om, men om jag fick chansen att göra om det skulle jag spela alla mina kort annorlunda. Så att jag hade fått behålla allting som jag har haft de senaste åren. För det har varit de bästa åren i mitt liv.