"Sometimes you have to do the wrong thing.
Sometimes you have to make a big mistake to figure out how to make things right. 
Mistakes are painful. But they're the only way to find out who you really are."

Hittade det här citatet på C's blogg och jag var tvungen att ta orden, läsa dem, skriva ner dem. Det är ord jag tänker på varenda dag, konstant, ord som inte gör någonting bättre fast de borde det. Cause sometimes isn't always. Och just nu undrar jag bara vad det tjänade till att lära känna mig själv, lära mig att förstå mina fel och göra något åt dem, istället för att bara göra rätt från början. Jag antar att ingenting spelar speciellt stor roll när man förlorat sin bättre hälft, även om det bara skulle vara för idag.

För varje anklagelse skulle jag kunna komma med en ursäkt. Ursäkter kommer aldrig göra något ogjort. Ursäkter kommer inte förvandla en dålig handling till en bra. Ursäkter är bara till för att visa sin ånger, men ursäkten i ord har förlorat sin mening för dem i min omgivning. Min ånger är betydligt större än vad ord kan förklara. Men när jag inte längre kan beskriva mig själv i ord, och få er att lyssna till dem, då betyder det ingenting för er.  And I guess I failed a long time ago.





Erase my thoughts. Jag skapade den här bloggen för att omvandla mina tankar till ord, som svart mot vitt, tankar som är alldeles för tunga för mig att bära. Somehow it doesn't work anymore.

What you do in life echoes in eternity. You just can't take anything back.