Idag har inte varit någon bra dag. Sov alldeles för länge så fick skynda mig till jobbet. Väl där var allting bara tråkigt och samma sak som alla andra dagar. Jag går upp i vikt av att äta all mat som man hinner äta på en dag och på de veckor jag jobbar. Jag ville bara springa hem och krypa ner under täcket, men ingenting försvinner där heller.

Jag frågade om C ville komma över och se film, men jag antar att hon har en likadan dag som jag. Försökte i alla fall vara sällskaplig med mina föräldrar, men orkade knappt hålla ögonen öppna. Sedan stod R utanför dörren, och det var precis som det brukade vara förr. Då han alltid bara dök upp på alla ställen, precis när man behövde honom som bäst. Han är som sötast när han försöker sitt bästa.

Även om han inte kan ta bort det som gör min dag så förbannat dålig så vet jag att det finns ingen annan som kan göra det heller. Kan inte ens prata om det eftersom jag inte vet vad för ord jag ska beskriva det med. Jag hoppas att det bara beror på tröttheten och att imorgon när jag vaknar är jag tillbaka igen.

Fryser och känner mig så ensam när jag ligger i min säng med lampan släkt och ingen som andas brevid mig. Igår natt när jag sov hos R kunde jag somna på en gång, men efter att han gått kl 5 på morgon drömde jag så många mardrömmar att jag trodde de var sanna när jag vaknade, och den känslan har suttit kvar hela dagen..