For iväg till R igårkväll. Vi såg på Sunshine och pratade lite. Filmen var inte speciellt bra, en dålig kopia av Armageddon, som kunde har varit så mycket bättre.

Under det senaste halvåret känner jag att jag som person har växt så otroligt mycket och att jag förstår mig själv och andra på ett mycket bättre sätt. Utåt kanske det inte är lika uppenbart, och utåt är det inte var jag står idag som betyder något. Utan det är alla felsteg jag gjort påvägen som räknas och som innebär att vissa saker aldrig kommer gå att reparera. Det jag ändå kan säga är att allting är till för att lära oss något, och det har jag verkligen gjort.

Idag vaknade jag klockan elva och gårdagen betydde ingenting längre och det jag kände igår betydde heller ingenting för när jag slog upp ögonen var allting precis som det brukar vara. Fast jag har en sten i bröstet och tårarna är nära så känns det inte lika tungt som förut.

Har nyss varit till tandläkaren och de rånade mig på 250 spänn för en liten limplupp. Och bara för att jag måste ha skiten "hela livet" så måste jag betala för den istället för att de kan säga ett datum då jag kan ta bort den och sen slippa betala 250 kr varje gång den går sönder för att de har gjort ett crappy work!

Nu ska jag vila mina stackars ögon.