Såja nu var man hemma igen. Trött är jag också och borde nog sova så jag orka upp och jobba imorgon. Varför ska man behöva jobba på helgen? Jag vill ju hitta på nå roligt med alla dem som jobbar på veckorna, men näe då är man själv upptagen.

Jag lärde mig något nytt ikväll. Sällskap är underbart, men det finns en sorts vänskap och närhet man inte kan byta ut och som åtminstone jag inte finner i vem som helst. Något som man ständigt längtar efter och saknar när man inte har. Jag undrar om man finner det i människor som liknar en själv, eller om det växer fram för alla med tiden? Jag tror att den känslan är sällsynt i alla fall, att kunna känna sig bekväm i andras närvaro och inte behöva säga ett ord och ändå känna sig trygg.

Trötthetssvammel?!?

God natt