"Sen kanske jag ringer dig och ber dig komma och bo med mig?"
"Då tänker jag säga; Fuck off du skulle bett mig följa från början, now it's too late!"
"Om du sa så, då skulle jag komma hem till dig på en gång."


Allting är bara en lek, ett spel där man måste lägga rätt kort för att vinna. Gång på gång ser man människor som håller inne sina känslor, som ber folk gå sin väg när man inte vill något annat än att de ska stanna kvar. Kanske skulle det där vara ett sätt att visa att jag klarar mig bra själv, men jag förstår inte meningen med att skicka iväg någon som man bara vill ha nära sig? Jag har aldrig smällt igen dörren och gått, därför att jag tycker det känns fel att den dörren kanske förblir stängd för all evighet. Ett beteende som enbart leder till missförstånd, där man aldrig förstår vad andra vill och tänker.


"Du sårar mig lika mycket nu, vad vi är gör ingen skillnad."

Jag är glad att få hantera min ångest, men det är tungt, det är svårt och jag klarar inte av det. Inte på det här sättet och det gör ont i mig, det hindrar mig från att tänka klart och från att göra rätt val. Jag hoppas bara att jag tar mig igenom det.