Ja okej, jag inser att jag måste börja skärpa mig om jag ska skriva något här. Problemet är bara att mitt huvud är översvämmat av orostankar och senaste i natt drömde jag mardrömmar så jag vaknade med tårar rinnades längs ansiktet. Varför ska det vara så svårt att släppa taget?

Fast anledningen till att jag har mått dåligt hela dagen pga den drömmen är nog för att den enbart handlade om lögner och svek och att jag tillslut fick veta sanningen som jag hade mått så mycket bättre av att höra från början. Jag låter nog ganska psykiskt slutkörd och en del kallar mig nog knäpp, men det skulle underlätta om man slapp gå omkring och oroa sig dag ut och dag in för något som man vet om halvt men ingen pratar med mig om.


Skärpning var det ja. Sitter ensam hemma för tredje kvällen i rad. Roger är ute och umgås och ja, sånt som man gör ute. Min tillit till honom känns ganska intakt, även om han sagt att jag inte ska lita på honom för fem öre. Jag borde nog inte göra det heller för att vara på den säkra sidan, men att oroa mig över det också kommer bara få mig att gå i taket. Har fixat och donat lite med lägenheten, målat väggen, satt upp gardinstång (nu saknas bara gardiner hmm..), betalat räkningar och hyra, diskat och sådana tråkiga ting som gör en deprimerad. Att pengar försvinner rakt ut gör en deprimerad.

Till råga på allt jobbade jag 30 minuter extra idag som jag inte kommer få betalt för bara för att jag glömde bort att jag börjat 45 minuter tidigare än alla andra idag. Så på grund av det missade jag mitt träningspass också. Vad hindrar mig från att fara ut och springa? Jag ska tala om för er att det varit 10 plusgrader här de senaste tre dagarna. Jag saknar sommaren som aldrig kom.

Ska fortsätta med mina sysslor och försöka dränka mina sorger. Imorgon ska jag slå på säcken tills mina händer blöder. God natt.