Efter besöket hos läkaren var jag mållös.

I Kata där vi bodde råkade jag nämna att "I got hit by a motorcykle" samtidigt som en kille (amerikan) gick förbi och tittade lustigt på mig och upprepade mina ord som om jag vore knäpp i huvudet. Jag visste mycket väl att jag använde fel ord eftersom det var en vespa jag blev påkörd av, men det var lättare att bara säga så till de som frågade om mina omplåstrade lemmar.

Idag efter besöket hos doktorn kan jag kanske förstå killens förvånade uttryck och sarkastiska ord. Jag trodde att det skulle vara ett stort läskigt sår på min rumpa även idag, men när läkaren öppnade paket fanns det knappt en sårskorpa kvar och han tittade på oss som om vi var dumma som kom dit överhuvudtaget.

Det såg nog knappast ut som om jag blivit påkörd av en motorcykel, det förstår jag mycket väl. Men varken i dag eller för tre dagar sedan såg det ut som om jag blivit påkörd av någonting alls. Kanske att jag sprungit och snubblat, men inte ens det då jag inte har några sår på knän, armbågar eller händer, som man vanligtvis brukar fånga upp sig med när man ramlar.

It wasn't my time to go.