Jag skulle nog kunna vänja mig vid de här långa, ensamma kvällarna igen. Det är något i dem som tilltalar mig mer än att försöka passa in någonstans där man känner sig obekväm fast man vet att man inte borde. Mina känslor trasslar som vanligt och mina rädslor tar över alldeles för ofta, och återigen väljer jag att backa istället för att ta tag i dem och kasta bort dem. Det är något som inte känns rätt. Det är något som känns så fruktansvärt fel och jag vet inte hur jag ska hantera det.

Sov riktigt dåligt i natt, kunde inte få ro i kroppen. Andetagen överröstade mina tankar och ändå snurrade allting bara runt där inne utan något stopp. Jag känner mig inte trygg, känner mig inte beredd för att slåss mot mina mardrömmar när jag känner såhär. För jag vet att jag kommer förlora.

Jag känner mig så arg och så ledsen inombords, samtidigt som jag bara känner en stor tomhet inför allting. Jag kämpade så hårt att jag inte orkade mer, och när man slappnar av så rinner allting bort mellan mina fingrar. Orkar inte kasta ur mig allting som jag känner men egentligen skulle jag bara vilja ägna hela natten åt att skriva ner det så jag slapp ha det i mitt huvud.

Time for bed I guess, good night.