Jag skulle nog kunna vänja mig vid de här långa, ensamma kvällarna igen. Det är något i dem som tilltalar mig mer än att försöka passa in någonstans där man känner sig obekväm fast man vet att man inte borde. Mina känslor trasslar som vanligt och mina rädslor tar över alldeles för ofta, och återigen väljer jag att backa istället för att ta tag i dem och kasta bort dem. Det är något som inte känns rätt. Det är något som känns så fruktansvärt fel och jag vet inte hur jag ska hantera det.

Sov riktigt dåligt i natt, kunde inte få ro i kroppen. Andetagen överröstade mina tankar och ändå snurrade allting bara runt där inne utan något stopp. Jag känner mig inte trygg, känner mig inte beredd för att slåss mot mina mardrömmar när jag känner såhär. För jag vet att jag kommer förlora.

Jag känner mig så arg och så ledsen inombords, samtidigt som jag bara känner en stor tomhet inför allting. Jag kämpade så hårt att jag inte orkade mer, och när man slappnar av så rinner allting bort mellan mina fingrar. Orkar inte kasta ur mig allting som jag känner men egentligen skulle jag bara vilja ägna hela natten åt att skriva ner det så jag slapp ha det i mitt huvud.

Time for bed I guess, good night.

That is how I feel about this. Jag älskar inte mitt liv så mycket som jag skulle vilja, men jag är nöjd med det. För jag har så mycket jag aldrig någonsin skulle vilja klara mig utan. När jag tittade mig själv i spegeln idag kände jag mig så lycklig över att det finns någon som tycker om mig så mycket som du gör. Det är ingenting jag någonsin vill eller skulle kunna ersätta, känslan av trygghet i att du alltid kommer finnas där för mig, vad som än händer mellan oss.

Min telefon har varit otroligt tyst den senaste tiden och jag saknar någon att prata med, någon som förstår mig och som ser på mig så som jag ser dem. Jag antar att jag bara saknar den där vännen som alla andra har, den vännen jag aldrig haft. Den vännen jag funnit i min älskade pojkvän, men i längden behöver vi alla ta ett nytt andetag.

Känner så starkt att jag måste börja om på nytt, ta ett steg bort och försöka skapa något nytt i mitt liv. Något som bara är mitt, som jag kan bygga vidare på, samtidigt som jag kan spara allt det där jag älskar med att vara här.





Sitter ensam hemma ännu en helg och myser för mig själv. Har nyss storstädat rummet, vilket jag inte gjort på flera månader. Hittade smutsiga byxor från resan till finland, en resa jag sent kommer glömma, och en hel del småmynt som känns välbehövliga i tider som dessa. Tog en heldag på stan med min syster idag, och det kändes skönt att för en gångs skull göra något man aldrig annars hinner med. Hittade en hel del kläder tack vare henne och trots att pengarna lyser med sin frånvaro på kontot kunde jag inte annat än ge efter för den glädje man känner av att få inhandla lite nya saker. Tog även tillfället i akt att söka ett jobb även idag, och det ska antecknas i min kalender. Är nog uppe i trettio sökta jobb snart sedan 10 augusti och det känns tungt, så otroligt tungt. Jenny bjöd på fika i kulturenshus och det känns så jobbigt att behöva låta andra betala, men det var en väl vald paus för dagen, trots att jag började må illa och höll på att däcka av utmattning. Undrar vad det var i min choklad och i min sockerfria kaka? Har nyss sett en film, som varenda kväll jag sitter här, och som vanligt lyckas jag alltid välja en sån där "tänka för mycket" film. Har tänt ljus och sitter nu och lyssnar på lite musik och undrar hur lång tid som kommer passera innan Roger dyker upp. That's about it.

God natt.