2007
De säger att så som man firar tolvslaget, så kommer resten av ens år att bli. Och vad gäller förra nyårsafton så känns det precis som om det är allt jag har gjort det här året.
Jag for in till stan ensam på kvällen och väntade på att Roger och alla andra skulle komma. Visst var det människor där, hur många som helst, men alla bara passerade utan att stanna upp. När Roger och dem kom var jag mest irriterad på att jag fått stå där själv i nästan en timme och vänta.
Det här året har enbart erbjudit väntan. En väntan utan att veta vad som händer sen, och det har varit en känslomässig berg och dalbana där jag både varit så söndertrasad och lyckligare än vad jag någonsin varit.
Jag minns att en lärare i skolan sa till mig att det såg ut som om jag mådde mycket bättre under tredje året i skolan, och det här året har inte erbjudit så många långa nätter med tårar, så jag måste nog erkänna att det åtminstone har känts bättre. Dessvärre har det nog inte varit mindre problem.
Tog även studenten i år och kan inte säga om det kändes skönt eller inte. I skolan trivdes jag inte för en sekund, men att vara arbetslös har inte heller varit min bästa upplevelse. Har dock haft mycket tid över till allt möjligt, men känns som om jag mest har kastat bort den tiden på ingenting.
Något jag också kommer komma ihåg är när Sofia ringde mig den 7 januari och frågade om jag vill gå på stan. Även om jag umgåtts med Carro och Sofia tidigare har vi inte umgåtts som vänner, så det här året lärde jag känna dem på sidan av allt som det innebar att Roger var där. Så här i efterhand känns det inte som om vi kom så långt med det, men det har sina orsaker och de flesta sitter i mig. En sak är i alla fall säker att jag hade nog inte klarat mig igenom det här året speciellt bra utan dem vid min sida!!
Om man bortser från den händelsen så kommer jag inte alls ihåg mycket från första halvan av 2007, den innebar nog mest plugg och en längtan till studenten. Andra halvan däremot är nog den bästa tiden i mitt liv so far.
Och nu så har jag gjort klart för mig själv vilka mina nyårslöften ska bli. Förbättra mina brister, sluta känna, tänka och bry mig så mycket och helt enkelt bli en bättre människa. Försöka släppa på min rädsla att bli sårad och ta in människor i mitt liv. Man reser sig alltid. OCH träna träna träna, jag ska inte ge upp.
Jag for in till stan ensam på kvällen och väntade på att Roger och alla andra skulle komma. Visst var det människor där, hur många som helst, men alla bara passerade utan att stanna upp. När Roger och dem kom var jag mest irriterad på att jag fått stå där själv i nästan en timme och vänta.
Det här året har enbart erbjudit väntan. En väntan utan att veta vad som händer sen, och det har varit en känslomässig berg och dalbana där jag både varit så söndertrasad och lyckligare än vad jag någonsin varit.
Jag minns att en lärare i skolan sa till mig att det såg ut som om jag mådde mycket bättre under tredje året i skolan, och det här året har inte erbjudit så många långa nätter med tårar, så jag måste nog erkänna att det åtminstone har känts bättre. Dessvärre har det nog inte varit mindre problem.
Tog även studenten i år och kan inte säga om det kändes skönt eller inte. I skolan trivdes jag inte för en sekund, men att vara arbetslös har inte heller varit min bästa upplevelse. Har dock haft mycket tid över till allt möjligt, men känns som om jag mest har kastat bort den tiden på ingenting.
Något jag också kommer komma ihåg är när Sofia ringde mig den 7 januari och frågade om jag vill gå på stan. Även om jag umgåtts med Carro och Sofia tidigare har vi inte umgåtts som vänner, så det här året lärde jag känna dem på sidan av allt som det innebar att Roger var där. Så här i efterhand känns det inte som om vi kom så långt med det, men det har sina orsaker och de flesta sitter i mig. En sak är i alla fall säker att jag hade nog inte klarat mig igenom det här året speciellt bra utan dem vid min sida!!
Om man bortser från den händelsen så kommer jag inte alls ihåg mycket från första halvan av 2007, den innebar nog mest plugg och en längtan till studenten. Andra halvan däremot är nog den bästa tiden i mitt liv so far.
Och nu så har jag gjort klart för mig själv vilka mina nyårslöften ska bli. Förbättra mina brister, sluta känna, tänka och bry mig så mycket och helt enkelt bli en bättre människa. Försöka släppa på min rädsla att bli sårad och ta in människor i mitt liv. Man reser sig alltid. OCH träna träna träna, jag ska inte ge upp.
Kommentarer
Trackback
