Om jag säger att jag aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv, då ljuger jag. Körtelfebern för något år sedan var inte att leka med. Men problemet är väl egentligen att jag bara vill somna för att jag är så trött, men så fort jag lägger mig ner så slutar min andningsfunktion att fungera normalt. Eller snarare fungerar den inte alls.

Vad har jag då lärt mig idag? Ne, ingenting jag inte redan visste, och jag var nog den enda med platt mage i hela församlingen, så vad fan gjorde jag där? Mjo, jag tänkte att sen efter jag varit gravid, så där om 5 år eller något, då måste jag ju veta hur jag ska göra för att få en platt mage igen. Dessvärre fanns det inga hokuspokus genvägar eller knep för att bli smal. I stort sätt var det varierade magövningar (både raka, sneda och statiska) som gällde plus en massa kondition. Och sen äta rätt då förståss.

Det som gjorde mig lite fundersam var deras framtoning om hur svårt det är att förbränna fett när man tränar. Herregud, betyder det att det fettet jag stoppat i mig över alla mina år alltid kommer sitta där och byggas på? I pray to God it's not true. Kolhydrater och musklerna var det som först rök i alla fall, men så länge man kör aerob träning (syreträning) så ska bränslet tas från kolhydrater och fett. Ska tilläggas att det behövs kolhydrater för att ens kunna förbränna fett så det där med att skippa kolhydraterna och gå direkt in på fettet fungerade tydligen inte heller.


Nu måste jag själv hitta något att äta innan jag dör av svält. (Att jag dör av för lite syre är nog större chans just nu).