Jag har aldrig tidigare kännt att någon borde känna sig "heldig" över att ha mig i sitt liv, det är alltid jag som har fått vara lycklig, eller kännt att jag har haft tur, över att ha någon annan i mitt liv. Jag har aldrig riktigt kännt att jag har betytt mer för någon annan än vad dem har betytt för mig. Och att det bara är jag som förlorat något när vi gått skilda vägar. Jag tror aldrig jag har kännt att jag förtjänat det heller.

Gårdagen gav mig ett litet annat perspektiv och självklart tar jag åt mig. Samtidigt är det långt ifrån den uppmärksamheten jag får som jag letar efter, eller som jag är i behov av. Jag är inte intresserad över att bli bedömd och värderad efter mitt utseende, och det enda som betyder något för mig är insidan. Jag försöker vara en bra människa och jag behöver inte folk som tittar efter mig, jag vill ha någon att sätta mig ner och prata med, utan att det ska handla om att de sitter där pga att de är intresserade av allt annat än att prata.

Men som jag helt klart kom fram till igår kväll. Det finns ingen kille som tänker med huvudet, det finns ingenting i den här världen som inte bara handlar om sex, och ska jag vara ärlig börjar jag bli ganska trött på det. Men vad gör man när man lever i en värld som inte går att förändra? Vad gör jag här i en värld som aldrig kommer vilja förändras. Vad gör jag här i en värld där ingen delar mina värderingar?