I helgen har jag varit med om saker jag aldrig någonsin trodde jag skulle behöva gå igenom och jag känner mig som världens största idiot. Man kan inte sitta och säga att människor sårar en för att sedan göra det samma tillbaka. Och du har rätt, jag trodde jag var precis lika dålig som du, men sanningen är den att det är hundra gånger värre att göra samma misstag som någon annan.

Jag har strävat efter att nå en plats så pass länge nu och jag kunde inte se ljuset i tunneln längre. Inte ens det tåg som jag var beredd på skulle krossa mig. Men tårar och skrik hjälper mig ingenstans och till slut var det bara tid för mig att inse att ingenting kommer någonsin bli som det var och att förlora det som betyder mest för mig har gjort ont så många månader nu.

Det var jag som började med att vara en idiot, en otrevlig människa som inte brydde mig om något annat än mig själv och mina egna känslor. Det var jag som var först med att skrika ord du aldrig skulle ha behövt höra. Jag som var först med att visa min svartsjuka, och min avundsjuka över den vänskap du hade med helt underbara människor. Det var jag som var först med att gråta tårar över att jag trodde jag hade förlorat dig när du stod där framför mig och varje dag gav mig något nytt att leva för och något nytt att bygga ihop mitt liv med. Och jag ser allting klart nu, svart på vitt har jag puttat dig undan dag för dag och de val du gjort och de ord du sagt har kanske varit meningen att såra mig precis så som jag sårat dig, men allt det var på grund av att jag varit egoistisk och inte tänkt på något annat än mig själv.

Jag trodde jag gav när allting jag gjorde var att ta, och jag trodde jag gav när allt jag gjorde var att sakna det jag inte längre hade kvar. Du har varit dum och jag har hatat dig, men aldrig lika mycket som jag älskat dig, och aldrig trodde jag att jag skulle klara av att förlåta något av det vi varit med om. Men jag har stått där och gång efter gång låtit mina känslor för dig hjälpa mig att ta mig igenom det jag själv från första början försatt mig i.. även om jag velat skrika och skylla allting på dig vet jag att det varit fel. Jag är bara så trött på att alltid vara den som förstör allting..


Jag kan inte säga annat än att jag är ledsen och att jag för stunden inte brydde mig om några konsekvenser. Jag har inte gjort mer fel än någon annan på den här planeten och varför ska jag vara perfekt när alla andra envisas med att såra och förstöra för andra? Vad hjälper det att jag gör något bra när ingen uppskattar den jag är? I slutändan kommer jag alltid stå där ensam på grund av mina värderingar och jag kommer alltid vara samma person. Men jag har lärt mig att i den här världen finns det inte plats för svaga människor, det finns inte plats för dem som tycker synd om sig själv.

Det tog på krafterna att försöka ordna något som inte var menat för att ordna, eftersom jag tydligen aldrig förstod hur jag skulle göra. Och om du någonsin förlåter mig, så kommer du fortsatt ändå aldrig lita på mig..

..finner egentligen inte fler ord för att säga att jag vill spola tillbaka tiden ett par år och göra om allting från början. Med facit i hand spela mina kort rätt. Och även om ingen annan skulle spela dem rätt en andra gång så skulle jag förstå varför. Jag tror vi behöver en paus i våra liv, jag tror vi behöver andas, och sanningen behöver inte vara värre än så.

Men det kommer ta lång tid innan jag kan se mig själv i spegeln och inte känna att jag vill slå ihjäl personen som stirrar tillbaka på mig. Och jag vill att du ska veta att ingenting av det här handlar om att du inte räcker till, för du har alltid gett mer än vad du behövt, och det handlar inte om att jag inte uppskattar det du gör, för idag lever jag en liten bit närmare det du visat för mig. Jag vet inte hur jag bättre ska visa min uppskattning än att sätta in varje liten bit av dig i mitt eget liv?

Och jag vill säga att jag inte är som dem, jag har aldrig varit som dem och kommer aldrig bli.. men är det så du ser mig nu så kan jag förstå dig. Ville aldrig göra dig illa, och jag var inte bättre själv än alla de stunder då jag gråtit för att jag blivit sårad..