Det är ett konstig ljus ute i dag, solen skiner mellan de mörka molnen och är nog på väg ner nu. Och det blåser, det blåser kallt.

Julafton blev inte som alla andra. Och jag har ingenting emot det. Jag längtar efter att få dela jul med en stor familj. Så många på jobbet som erbjöd sig att bjuda hem mig igår, och det gör mig varm. Att människor man inte känner så väl erbjuder något som för mig betyder så himla mycket. Men igår fast det ingenting jag hellre ville än att komma hem till min egen lägenhet och äta mat och se på tv tillsammans med min bästa vän.

Det ser ut som att jorden ska gå under på himlen idag, som Roger sa. Och om jorden inte går under idag, så kommer den dagen också. Så som den dagen vi alla går under. För somliga är den dagen närmare än för andra..