Du hade inte behövt skriva det ner där alla kan läsa det...

Det gör ont, så förbannat ont. Jag trodde inte jag skulle bry mig, jag trodde jag kommit över det. Men det här är bara början. Början på livslång svartsjuka och långa, kalla, ensamma nätter. Det gick inte upp för mig idag att jag kommer sakna dig, det gick inte upp för mig idag att du är den jag vill leva resten av livet med. Bara inte nu. Men den dagen du lämnar mig kvar här kommer det vara mycket mer som lämnas kvar och mycket som aldrig kommer bli som det är idag. Och det är inte på grund av mig eller något jag gjort eller kommer göra..

Anklaga mig inte för att jag inte är den ängel som alla tror jag är, det finns ändå ingenting som är bättre. Människor blir sårade och jag är ledsen över att jag sårat dig, men kom inte och snacka om moral med mig. Jag kommer ha dåligt samvete för resten av mitt liv, men att veta att jag förtjänar det mindre än alla andra gör det en hel del lättare!! Och ja, jag vet hur det känns att bli sårad.. för väl..

En paus, ett andetag, det är allt som behövs. Jag kommer ha slutat andas innan vi finner tillbaka, inte sant? It hurts, it really does.


Älskar dig, och även om du inte hört det på länge. Så vet du att mitt hjärta aldrig kommer vilja dela någonting med någon annan än dig.