All good things come to an end..

Den senaste tiden har jag bara fått nog. Jag orkar inte gråta över att saker inte går min väg och det enda som verkligen når mig när det kommer till att bli sårad är att förlora människor ut ur mitt liv. Och med att förlora människor ut ur mitt liv menar jag att skiljas åt som ovänner. För när det kommer till att jag inte räcker till eller inte är den jag borde vara så tar det hårdare än något annat..

Allt annat bryr jag mig inte om just nu. Jag vill bara jobba, tjäna pengar och leva mitt liv. Göra mina egna val och strunta i vad folk tänker och tycker. Kärlek är skit och det skjuter bara hål i bröstet på en för var dag som går, jag tror vi klarar oss utan. Att älska någon är en helt annan sak och dem jag älskar finns i mitt hjärta oavsett hur många hål jag hinner få innan jag dör. Men kärlek och förhållanden är dömda att misslyckas..


Och det här låter inte alls som den Linnea alla vet om. Och kanske är det alla dem som inte trodde att jag någonsin skulle säga dessa ord som gjort mig precis så här, eller så är det kanske så man måste vara för att överleva..

... innerst inne vet jag att jag gör det här för min egen skull. För det finns ingen mening med att sitta och tycka synd om sig själv, det finns ingen mening med att se livet rasa framför sina ögon och inte göra något åt det. Och jag vill bevisa för mig själv att jag klarar allt som kommer i min väg, utan att först bryta ihop. Och jag kanske verkar kall och obrydd.. men jag är fortfarande den personen jag alltid varit.. det gör bara för ont att känna efter längre..