"Some things you dont leave until they leave you."


Har städat genom huset idag och det känns som att hur mycket man än städar så är det alltid dubbelt så mycket kvar. Det är damm och hårstrån över allt, och diskberget har just krymp från att alla våra tallrikar, bestick och glas var smutsiga till att det bara är glasen som står kvar där och väntar på att få se bättre dagar. Jag har sprutat hela lägenheten med rengöringsmedel, men fortsatt behövs duschen och golven rengöras. Ska sätta på en tvätt snart också, har bara ingenstans att hänga den.


Jag har börjat förneka igen vad som pågår framför mina ögon och jag är bara rädd för att det ska göra för ont, för att jag inte ska orka möta det. Rädd för att jag inte ska orka stanna kvar här. Och jag vet att det kommer göra så ont, jag är rädd för att timmarna och dagarna bara ska flyga förbi, rädd för att jag aldrig kommer kunna förbereda mig.

When you love someone, why can't they love you back in the same way? Ever?

Jag vill möblera om. Kasta ut saker. Sparka, slå, gråta. Ingenting passar in, ingenting passar längre, ingenting passar i min hand. Go on, go on and destroy everyting you ever wanted to have in your life.

Jag ska flytta tvn, sofforna, matbordet. Cause the way I see it, it looks like hell in here.


People always leave...